År 1915 tog brandkåren ett tekniksprång. Man köpte in en motordriven brandbil av märket Scania. Den är byggd i Arlöv innan verkstaden slogs ihop med Vagnaktiebolaget i Södertälje (Vabis). Brandbilen hade en kraftig brandpump som drevs av bilens motor och en handvevad utskjutbar trästege som nådde fyra våningar. Att få upp stegen krävde minst fyra man + befäl. Först bröstade man av, dvs. vevade av den från brandbilen så att den kunde förflyttas på egna hjul.
Gatuhus i staden hade på denna tid en stor port i fasaden mot gatan. Bakom de pampiga gatufasaderna fanns inte fullt så pampiga gårdshus för enklare bemedlade. Genom porten kunde man rulla in stegen och resa den mot gårdshusen. På så sätt kunde man rädda människor i gårdshusen som inte var tillgängliga från gatan.
Handvevarna skötte resning/fällning samt hivning/firning av stegpaketet så det tog tid. Stegarna av trä var klena så man måste även fälla ut stödben innan man kunde belasta dem. Slutligen var man tvungen att ansätta stormlinor så att den inte blev instabil och välte. Stormlinorna tjänade även som finjustering, stegtoppen kunde röras i sidled genom att dra i linorna.
När vi i modern tid provat att veva upp den avbröstbara stegen har det behövts över tio minuter, men en rätt drillad armstark besättning kan nog halvera tiden. Totalt innebar den motoriserade brandbilen att tiden från larm till insats kunde i stort sett halveras. Man slipper ju att spänna an hästar och det går fortare i Tinkarpsbacken.